Den enda som jublar över Finley Quayes tredje album är socialminister Lars Engqvist. Sällan har han haft ett så påfallande exempel på skadeverkningarna av att röka illegala blad att peka på. Medan den stackars nerrökta sångaren i pressreleasen yrar om att han blandat ner hiphop, countryrock och Joe Tex i sin britreggae försöker mer nyktra och pigga personer säga honom ett sanningens ord.
Men ingen tränger igenom dimmorna, och när infantila Beautiful Nature snart blir en barnhit kommer inget att få honom att förstå att debuten Maverick A Strike’s stundtals sympatiska Bob Marley-ripoffs numera ersatts av planlös plastig fuskreggae, till och med sämre än sena UB40. Hur rättframma vi än är fattar han inte, inte ens när vi tvingas bli plumpt ärliga och berätta att det låter precis som Sting.
