Betrakta Nothing’s Going to Happen som ett mellanspel. Betrakta Nothing’s Going to Happen som en säkerhetsventil för ett hyperaktivt band. Betrakta Nothing’s Going to Happen som den obligatoriska coverskiva varje band känner sig tvungna att åstadkomma. Betrakta Nothing’s Going to Happen precis hur du vill, bara du inte missar att betrakta den. Noga. För när Elf Power spelar sina favoriter av Tall Dwarfs, Misfits och Bad Brains är det inte ett sätt att fylla åtaganden i ett skivbolagskontrakt. Det är inte ett sätt att försöka balansera skrivkramp och det är definitivt inte ett sätt att försöka hålla en jämn utgivningstakt – i Sverige hade vi redan förut fått två, säger två, Elf Power-skivor under år 2002.
För Athens mest produktiva band handlar det om helt andra saker – spelglädje och musikfanatism. Med en smittande entusiasm slamrar de sig igenom sjutton egna favoriter, fyra av dem tidigare utgivna på EP, och skiter i om det blir en osannolik blandning så länge det finns pop i botten. Hardcorepunken möter Robyn Hitchcock, T. Rex hamnar mittemellan Jesus & Mary Chain och Sonic Youth, medan creddiga Buzzcocks placeras intill oförtjänt mindre creddiga Tubeway Army. Roky Erickson är en så stor favorit att man drar på med tre av hans låtar i rad, och I Walked with a Zombie blir förstås höjdpunkten på varje skiva där den dyker upp.
Med Nothing’s Going to Happen har Elf Power gjort det du och jag brukar göra – bränt sin egen bland-CDr till festen. Men din skiva brukar stängas av när någon inflytelserik gäst har andra idéer om musikvalet, medan Elf Powers fortsätter spelas resten av kvällen.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
