Efter två strålande DIY-album av synth och postpunk har Tor Marie aka Billy Nomates för första gången spelat in med fullt band i studio, och det innebär ett mer inbjudande och ibland rent popigt sound till hennes alltid lika starka melodier.
Albumet är dedikerat till hennes far, som avled i Parkinsons precis innan inspelningen, och det innebär att Metalhorse har underliggande mörker som är särskilt påfallande till exempel i Life’s Unfair och i rättframma texter som inte backar för smarta metaforer (strålande Comedic Timing) eller en och annan svordom där de behövs. Särskilt gripande är en mäktigt kontrasterande duett med sin pappas stora idol Hugh Cornwell från The Stranglers i Dark Horse Friend.
Vare sig det rör sig om gitarrindie som Gase eller det pianodrivna titelspåret finns här spår av hennes tidigare uttryck både i detaljer som rytmiska små krångligheter och i samma övergripande bestämda attityd som alltid. Särskilt avslutande Moon Explodes har en påfallande postpunkbotten under popmelodin, och The Test är långt ifrån skivans enda snygga och drivna synthpoplåt. Men ingen når samma nivå som flyktplanerna från allt ont – ”The end of the world should not come between us” – i skivans mest uppenbara banger Plans.
Tor Maries artistnamn passade bättre när hon var taggig och krånglig, för med de här smarta och välputsade sångerna finns förutsättningar att skaffa sig många nya vänner.
