Vad finns kvar i ett uttjänt rockband där låtskrivaren, ledaren och den balanserade har försvunnit och lämnat kvar tre kompande bakgrundsfigurer tillsammans med en sångare vars främsta styrka alltid varit lynnighet och attityd, men definitivt inte komponerande? Förvånande mycket, visar det sig när fyra femtedelar av Oasis är tillbaka. De allt annat än subtila lånen från The Beatles, The Who och Slade (men inte längre från Paul Weller, n b) finns där, liksom givetvis kaxigheten och trallvänligheten. Men viktigare ändå är att Liam Gallagher i sin ständiga konkurrens med storebror har hittat tillbaka till en känsla av angelägenhet vi inte hört från någon i den familjen på femton år. Överraskande bra.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
