Somliga båstår att Creature of Habit är en återgång till Courtney Barnetts uttryck från hennes tidigaste releaser, men det är att lyssna slarvigt och att göra det lätt för sig. För visst finns här gott om exempel på hennes nonchalanta slacker-attityd, till exempel i Sugar Plum, och visst finns här både de stilla akustiska 60-talsvisorna som Mostly Patient och hennes grungeinspirerade uttryck i slött kaxiga One Thing At A Time.
Men i den konstaterar hon å andra sidan att ”I’m ready for a change”, och Stay in Your Lane kör i en helt annan fil än hon brukade. Även om Courtney Barnett fortfarande har sitt konfrontativa tilltal är det här över ett drivet beat och med en distinkt sologitarrs taggiga inpass. Great Advice – inte särskilt tacksamt mottagna – bär tydliga spår av den Devo-period Courtney Barnett gått igenom på sistone, och är snyggt stötig och struttig i både gitarr och rytm.
I mer välstädad riktning gör hon en fin americanaduett med Waxahatchee i Site Unseen, och Mantis är lika musikaliskt smart popig och medryckande som den är lyriskt smart i sina existensiella grubblerier i mötet med skivomslagets bönsyrsa på förstukvisten.
Creature of Habit är inte en återgång utan en breddning och ett vidgande av Courtney Barnetts uttryck, utan att hon förlorar sin karaktäristiska tilltal. Det är modigt, och det innebär en av hennes bästa skivor hittills.
