Punk 45: Burn, Rubber City, Burn! Akron, Ohio. Punk and the Decline of the Mid-West 1975–82
Punk 45: Extermination Nights in the Sixth City. Cleveland, Ohio: Punk and the Decline of the Mid-West 1975–82
(Båda Soul Jazz/Playground)
Det finns människor som med emfas hävdar att punken är fast i sin kontext och bara med enstaka undantag är relevant för dem som faktiskt var med där och då. Då rycker Soul Jazz Records ut och krossar sådana vanföreställningar med två samlingar.
Temat är den amerikanska Mellanvästern, ett geografiskt område som punkguden brukar anses ha glömt, men som nu måste omvärderas.
Den första utgåvan ägnas åt Akron, Ohio, som i slutet av 1970-talet var däcksfabrikanternas stad. Stadens akademiskt lagda ungdomar studerade konst vid Kent State University, ett universitet som borde ha blivit världskänt för studenter som Chrissie Hynde och större delen av Devo, men som i stället främst är ihågkommet som platsen där militären sköt ihjäl unga Vietnamdemonstranter, omsjunget i Neil Youngs Ohio.
Där bildade Jerry Casale bandet 15-60-75 tillsammans med Chrissie Hyndes bror Terry och Chris Butler, senare i The Waitresses, innan han slog sig ihop med studiekamraten Mark Mothersbaugh och kickstartade Devo, som förblir Akrons flaggskepp och faktiskt är närapå det enda bandet på den här samlingen som nått utanför obskyriteten.
Det beror dock inte på kvaliteten hos resten av banden på Soul Jazz Akron-samling, som är fantastiskt spännande och spretig, med allt från utsökt tradrockpunk till tidiga elektroniska experiment.
Grannstaden Cleveland, föremål för Soul Jazz andra Mellanvästernutgåva, var en industristad på ännu tydligare dekis. Med tre band i spetsen – The Mirrors med vänligt Velvet Underground-skrammel, The Electric Eels med Sun Ra-inspirerade punkjazzimprovisationer och framför allt Pere Ubu, som såg sig själva som psykedelia snarare än punk – tog sig punken där skitigare och mer desperata uttryck.
Gemensamt för de tre banden är att de inte hade några punkförebilder att se upp till utan var tvungna att uppfinna sin scen själva. Pere Ubus David Thomas konstaterar mycket riktigt i Jon Savages exemplariska skivomslagsessä att det uttryck de konstruerade kom att bli alla efterföljares formel och förbannelse.
Pere Ubus Final Solution är för övrigt den i särklass minst obskyra låten på samlingen, och dess genialitet har välförtjänt hyllats av såväl Bob Hund, i Ett fall och en lösning, som många andra.
Missa inte heller
Jellyfish Bellybutton (Deluxe Edition) (Virgin)
Beatlesreferenserna är så påfallande att Jellyfish kände sig tvungna att påpeka dem själva, men i kombination med fantastiskt fantasifulla arrangemang, kraftgitarrer och hitlåtar att dö för går det inte att invända. I synnerhet All I Want Is Everything och upptempodängan Baby’s Coming Back, med tivolieffekter och ogenerat publikfriande handklapp, är helt omistliga.
Martin Hannett & Steve Hopkins The Invisible Girls (Factory Benelux)
Som producent var Martin Hannett avgörande för inte bara Joy Divisions sound utan för hela det svartklädda tidiga 80-talet. Som ledare för The Invisible Girls gjorde han inte samma avtryck, trots att deras skivor med Nico och framför allt Pauline Murray fortfarande är pärlor.
På den här outtakesamlingen skymtar båda förbi, men framför allt rör det sig om vackert dova instrumentaler som främst är en angelägenhet för de, alltför få, redan frälsta.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
