När Terras fjärde album Musik för alla släpps har det hunnit gå nästan exakt tio år sedan bandets albumdebut Terrarism, och nu liksom då finns fortfarande samma angelägenhetsgrad och starka övertygelse i Göteborgskvartettens musik. Intensiteten består, liksom en påträngande rastlöshet som ofta benämns nerv.
Men här tar Terra samtidigt ett stort utvecklingssteg, och även om det vore lätt att tillskriva producerande Petter Winnberg utvecklingen mot ett stort, dramatiskt och luftigt cinemascopesound så är det bandets mod och vilja att pröva nya arbetssätt och våga släppa in nya impulser som är den avgörande nyckeln.
För även om de är omedelbart igenkänneliga har vi inte hört Terra så här luftiga och varierande tidigare. Det ger utrymme för Karl Sundbergs röst att visa ytterligare bottnar och nyanser, som i den majestästiska Kärlek för oss där han sjunger bättre än någonsin, och de tre avslutande långsammare spåren Tigeröga med ödesmättat vemod, Minnet för oss som är som gjord för publiken att vaja sina mobillampor till och den kraftfullt orkestrerade avslutningen Du ser bara ljuset i mig.
Karl Sundström har alltid skrivit angelägna texter fulla av eleganta rader, som albumets inledande rehabiliteringsfras ”Jag är tillbaks på 75% / Här vill jag va innan det verkligen känns” och ”Du gör låtar som låter som låtar man hört förut” i den snabba P3-hiten Glöm mitt namn med sitt mördande gitarrsolo. Det är inte alltid lätt att analysera texterna, men det strålande titelspårets musikiakttagelser med rader som ”Du gör musik för alla / Ingen tycker om den” och ”Du är rak men aldrig sann” säger en del om det samtida musikklimatet.
Lust bygger en dovt poetisk Kent-dramatik med synthar och trummor, och med ovädersmetaforer med värmande rader om att ”jag har dem jag älskar under mitt paraply”. Även Ikon har Kent-kvaliteter för den som gillrar sin svenska indie med djup, men mycket slamrigare med intensivt grungeiga trummor och stenhård gitarr.
För Terra har inte övergivit det larmande. De inledande spåren För evigt och Musik för alla har ett kraftfullt larm inspirerat av amerikansk alternativrock, och det är inte långsökt att tycka sig höra spår av Pixies och Nirvana där. I forcerande Skam ger de sig hän åt samma effektiva Strokes-gitarr som Karl och Mathias gamla Ram Di Dam excellerade i.
Med den bredden är kanske Musik för alla musik för fler än Terra nått tidigare. Men för Terra är det musik för dem själva, och med det förhållningssättet slirar de aldrig på vare sig integritet eller kvalitet.
