December är skördemånaden för skivbolagen. Det är nu man letar upp alla sina säkraste kort och släpper samlingar med de artister som till och med mormor kan känna igen namnet på och köpa i julklapp till sina barnbarn, eller som tonåringen känner igen från pappas skivbackar på vinden och kan välja som present istället för ännu en slips.
Bruce Springsteen – The Essential
Columbia
Det är därför Bruce Springsteen paketeras i ytterligare en trippelutgåva på The Essential. Tro inte Bruce när han i sina linernotes försöker få oss att tro att den är menad som en introduktionskurs för nybörjare, i så fall hade han inte samlat lite svåråtkomligare material på lådans tredje ”bonusskiva”.
Nä, här handlar det om vinstmaximering och inget annat. För novisen är det fullt tillräckligt att skaffa Greetings from Asbury Park, N.J. och kanske ytterligare någon 70-talsskiva, de finns på Nice Price, så får man den stora soulrocken, de bra singer-songwriterbitarna och lite stadig rock, och även om du inte slipper undan Clarence Clemons saxofonexcesser hur du än gör klarar du dig undan några av Bruce Springsteens allra mest bossiga Jan-Guillou-med-gitarr-sammanbitna pianofanfarer på det sättet.
Pet Shop Boys – PopArt – The Hits
Parlophone/EMI
Pet Shop Boys tjänar utan större ansträngning ihop nästa årslön med PopArt – The Hits, två nya ointressanta spår bland en hel drös fantastiska gamla popsånger.
R.E.M. – In Time – The Best of R.E.M. 1988–2003
Warner
Även R.E.M. spelar med i marknadsspelet med mer subjektivt sammansatta In Time – The Best of R.E.M. 1988–2003, där Shiny Happy People lämnats åt sitt öde av kvalitetsskäl, till förmån för betydligt mindre, men hästlängder bättre, hits.
Eagles – The Complete Greatest Hits
Warner
Utan unikt material, sånär som på en julsingel, är Eagles The Complete Greatest Hits förstås fullständigt onödig, efter minst tre tidigare Greatest Hits och en box. Men det hindrar inte att countrypopen är alldeles bedårande, för den som hade glömt det.
Robert Plant – Sixty Six to Timbuktu
Mercury
Priset för värsta bondfångeri går ändå till slut till Robert Plant för Sixty Six to Timbuktu. Enligt omslagsetiketten ska det vara en ”The Very Best of”, och på två CD har man samlat material från Robert Plants samtliga konstellationer och projekt från mitten av 60-talet fram till idag. Utom det enda som varit framgångsrikt och minnesvärt, Led Zeppelin.
Istället får vi solomaterial från Plantans trötta 80- och 90-tal, kompletterat med en mycket ojämn blandning outtakes och covers, dels från tiden före Led Zeppelin, med band som Listen, Band of Joy med John Bonham och Obs-Tweedle, dels från blandade tributskivor till alla från Elvis Presley via Arthur Alexander till Skip Spence. Det är kul arkeologi på ett par ställen, men miltals från ”The Very Best of”.
Talking Heads – Once in a Lifetime
EMI
Talking Heads retrospektiva box Once in a Lifetime har också haft föregångare i form av samlingar och boxar med bandet. Men med en utgåva utformad som en långsmal och mycket snygg inbunden bok, och med sina tre CD kompletterade med en DVD där man samlat alla bandets promovideor, kommer den ändå att pryda många coffee tables under julen.
Filmerna må ha förlorat en hel del av sin spänst under åren, även om det är kul för Smithsfanatiker att se en mycket bortkommen Johnny Marr i den sista upplagan av Talking Heads storband, men musiken, både från den tidiga New York-struttiga new wave-perioden och från senare mer dansinriktade faser, är mer aktuell än någonsin. Ha inte alltför höga förhoppningar om att stöta på unikt gammalt material dock, arkivet verkar vara ganska uttömt.
Billy Bragg – Must I Paint You a Picture? The Essential Billy Bragg
Cooking Vinyl
Säsongens roligaste karriärretrospektiv är Billy Braggs Must I Paint You a Picture? The Essential Billy Bragg. Som om det inte skulle räcka med A New England, Between the Wars, Levi Stubbs’ Tears och baksidan Walk Away Renée, förra årets ljusglimt Take Down the Union Jack, Sexuality eller Upfield, sorgligt bortglömd av alla utom Moneybrothers blåssektion, slänger han dessutom in en bonus-CD med radioinspelningar och andra raringar.
Det är där du hittar både John Cale-covern Fear Is a Man’s Best Friend och anglofieringen av Route 66, som hos Billy Bragg förstås hyllar A13.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
