Hela idén här illustreras av omslagsbildens äpplen som fallit inte långt ifrån trädet och namnet The Lemon Twigs nästan lika stort som Ronnie D’Addarios eget namn. För han är The Lemon Twigs-brödernas pappa, och det här albumet med gammalt nyskrivet är inte bara producerat av sönerna utan arbetar med exakt samma estetik som de gör.
Precis som sönerna är pappa D’Addario en multiinstrumentalist, och de tre hanterar så gott som alla delar av den omfattande instrumenteringen i albumets exemplariskt orkestrerade barockpop. Melodikänslan är på en nivå som hade fått Lennon/McCartney att notera allvarlig konkurrens, och sönernas vokalarrangemang med häpnadsväckande komplexitet och klarhet i stämmorna skulle ha imponerat på salig Brian Wilson. Lyssna bara på A Very Short Dream och My Old Self, som inte drar sig för att låna introt från Wouldn’t It Be Nice men inte gör bort sig ens utifrån sådana associationer.
Med The Beatles och The Beach Boys har vi ringat in skivans centrala referenser, och där de flesta andra med sådana ambitioner framstår som banala och rentav generande är det inte alls särskilt svårsmält i Ronnie D’Addarios sällskap, särskilt som han tar hjälp av andra lärjungar som Todd Rundgren i den orkestrerade balladen I See the Patterns och Brian Wilson-skyddslingen Darian Sahanaja från The Wondermints i den nyfrälst saliga Be Like Him.
Ett par äkta pjäser ställer han dessutom in i sin ikonostas, som för att verkligen markera närheten till sina helgon. Den ene är Sean Ono Lennon som sjunger duett i So That’s How It Is, en ballad mitt emellan Sgt Pepper och Pet Sounds, och den andre är Al Jardines son Matt Jardine som kommer med autentiska Beach Boys-meriter och bidrar till att göra Don’t Wait For Yesterday till vad som låter som en tvättäkta Beach Boys-hit.
Men Ronnie D’Addario har inte bara renodlade pasticher till just de stora B:nas mästerverk på sin repertoar, utan nyanseringar och varianter dessutom. Drivande Not Today tar powerpopvägen förbi The Raspberries hemtrakter, och July the 5th hade platsat intill 1910 Fruitgum Co. och Ohio Express på någon gammal bubbelgumpopsamling från Kasenetz-Katz-teamet på Buddah Records 1968. Avstickaren If I Were You är den sortens ursprungsrockenroll som en viss Liverpool-kvintett gjorde Hamburgs nattlliv osäkert med 1960, medan Tree Stumps å andra sidan är ett renodlad barockstycke som skvallrar om att det i D’Addarios hushåll inte bara finns de gamla Tagesskivor de gärna berättar om utan också minst ett par exemplar av Hep Stars Wedding.
Tillsammans gör det Written by till ett fantastisk retronöjesfält där varenda låt är en attraktion att bli glad och upprymd av. Att det är retro förminskar inte upplevelsen.
