I november har Nöjesguidens ålderman Patrik Forshage sagt farväl till Low och hej igen till Mother James. Här är den bästa musiken från månaden som gick.
Low – Dance Song ’97
Från hyllningsalbumet Dig Me In: A Dig Me Out Covers Album (Sleater-Kinney)
Få hyllningsalbum har känts lika angelägna. St. Vincent, Courtney Barnett, Margo Price, Wilco och Jason Isbell gör sitt, stundtals bländande, men det är Mimi Parkers röst intill Alan Sparhawks, en sista gång, som berör allra mest.
First Aid Kit – Palomino
Album (Columbia/Sony)
Med sin nya poppigare riktning breddar First Aid Kit sin publikbas lååååångt utanför den sortens gråsprängda konservativa herrar som kan ägna tid åt att träta om Rolling Stones kontra Gram Parsons.
Robyn Hitchcock – The Sir Tommy Shovel
Från albumet Shufflemania (Tiny Ghost)
”I will not be drinking in The Racist Loser, it’s not my kind of boozer”, konstaterar psychpopveteranen när han drömmer om en vänlig veganpub. Och när han når The Soft Boys-nivåer med sin vänligt småironiska psykedeliska popfiness kan det ha att göra med Kimberley Rews gästspel på gitarr.
Okay Kaya feat. Zannie – Jolene from Her Own Perspective
Från albumet SAP (Jagjaguwar/Playground)
”I think you’re heaven sent / I can’t believe we’re arguing / About some man, that’s so silly / In fact, I’d rather talk about you and me.”
Jamen så självklart!
Rayland Baxter – If I Were a Butterfly
Album (ATO/Border)
I någon pianonovellett drar det åt Randy Newman, men oftare låter hans smart avskalade blueslicks över distinkta beats som något från en självmedveten funkig äldre släkting till Beck cirka Loser.
Caitlin Rose feat. Courtney Marie Andrews – Getting It Right
Från albumet Cazimi (Missing Piece)
Här finns ytterligare fantastiska americanapoplåtar och dito stämsång för den som fick mersmak av Klara och Johanna.
Mother James – Ordinary Man
Från kommande EP Holier Days (egen utgivning)
Fet ursprungs-rhythm’n’blues på fläskigt garagerockvis – med synthar – gör att man åter måste protestera mot att Stefan Petersson dröjer så länge mellan sina releaser.
Weyes Blood – God Turn Me into a Flower
Från albumet And in the Darkness, Hearts Aglow (Sub Pop/Playground)
Styrkan i det milda. Kraften i det stilla. Dynamiken. Dramatiken.
I’m Kingfisher – Peer Pressure (feat. Vilma Flood & Bebe Risenfors)
Från kommande album (Fading Trails Recordings)
Vore Neil Young avsevärt yngre och från Sverige, med en faiblesse lika mycket för saxofon som för vemodig pianoballad, hade han i sina mildaste stunder kunnat låta som I’m Kingfisher, om han hade ansträngt sig.
David Bowie – Divine Symmetry
Box (Parlophone)
Det har inte varit någon brist på retrospektiva Bowie-utgåvor, men kvalitetskontrollen har stundtals blivit lidande. Så inte här, när hans bästa album Hunky Dory får sällskap av allt extramaterial vi kunnat drömma om, och en del vi inte ens hade förstånd att drömma om.
Under december är det stiltje på nya album, och det enda nyutgivna Patrik Forshage egentligen ser fram emot att lyssna på är väl:
The Hanged Man
Taken By Trees
William Fitzsimmons
Billy Nomates
Långa räckor med återutgåvor kommer i stället, till exempel:
Queens of the Stone Age
The Meters
Echo & The Bunnymen
Idles
SoiSong
…ja, och så minst en Neil Young-utgåva, någonstans i närheten av hans tjugonde för året?
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
