I juli har Nöjesguidens ålderman Patrik Forshage bland annat återupptäckt Jackie Leven, kapitulerat för Viagra Boys och välkomnat Elizabeth Fraser tillbaka. Här är den bästa musiken från månaden som gick.
Sun’s Signature – Sun’s Signature
EP (Partisan/Border)
Egentligen borde vi helt enkelt inte acceptera att Elizabeth Fraser drar sig undan världen decennier i sträck. Men lika snabbt förlåter och omfamnar vi när hon låter sin fantastiska röst höras, förr i Cocteau Twins, sedan med Massive Attack och nu ääääntligen igen på en femspårs-EP som tangerar båda de referenspunkterna och dessutom adderar såväl flytande Steve Hackett-gitarr som doser av gedigen brittisk folkvisa.
The Tallest Man on Earth – För sent för Edelweiss
Singel (Anti-/Playground)
Med en vacker, drömskt gitarrplockande Håkan Hellström-tolkning gör Kristian Matsson den låt han under många år använt som ingångsmusik på sina spelningar till sin helt egna.
Laura Jean – Teenager Again (feat. Aldous Harding & Marlon Williams)
Från kommande albumet Amateurs (Chapter/Playground)
Den här unga australiensiska sångerskan har med sin självbiografiska låt och video nog närapå gjort ”the perfect pop song”, tycker medverkande Marlon Williams. Han brukar ju träffa rätt.
Viagra Boys – Ain’t No Thief
Från albumet Cave World (Year0001/Bertus)
Det dröjde tills nu, men med ett album fullt av hånfulla flin åt förvirrade konspirationsteoretiker och lätt självironisk nihilistisk punk har till slut Viagra Boys vunnit över även denna skribent.
Tami Neilson – King of Country Music
Från albumet Kingmaker (Outside)
”Could the king of country music be the daughter, not the son?”
Den här Nya Zeeland-baserade kanadensiskan vaggades bokstavligen av Roy Orbison när hon var spädbarn. Att hon har blivit den mest eleganta och kaxiga country- och rockabillysångerskan som vuxen är med andra ord bara naturligt.
Ty Segall – Hello, Hi
Album (Drag City/Border)
Att det här bara är hans andra album för året antyder att Ty Segall slagit av lite på takten. Att det är mer akustiskt stillsamt än elektriskt konfronterande – utom i titelspåret – är också ett avsteg. Kvalitetsnivån är dock intakt, och både Marc Bolan-vibratot och riffen finns där, om än i tystare tappning.
Jack White – Entering Heaven Alive
Album (Third Man/Border)
Även Jack White kontrasterar sitt andra album för året mot sitt förra hårdriffande. Här är det i stället innerliga och genuint banala kärleksförklaringar till nya hustrun, ofta avskalade, någon gång jazzfunkiga och i reprisen av Taking Me Backrentav Reinhardt/Grappelli-jazziga.
Superorganism – World Wide Pop
Album (Domino/Playground)
Smartheten i det här Londonkollektivets distinkta mix av grymma poplåtar och superaktuell produktion är överväldigande också på deras andra album, där de expanderar sitt extra-allt-koncept till att också rymma psykedeliska gästspel av Stephen Malkmus.
Jackie Leven – The Mystery of Love (Is Greater Than the Mystery of Death)
Återutgåva (Cooking Vinyl/Playground)
Sannolikheten att du missade Skottlands skarpaste singer-songwriter medan han var i livet är stor, och ärligt talat är det till stora delar hans eget fel. Efter att hans gamla punkband Doll by Doll haft viss framgång gick han ner sig i herointräsket, och när han väl kom tillbaka – med besked! – fortsatte han lägga krokben för sig själv.
De uppdämda behov han hade gjorde att skivorna kom i alldeles för hög takt för att någon skulle hinna med – fem dubbelalbum under 2009, till exempel – och ibland doldes han bakom pseudonymer som Sir Vincent Lone. Det gjorde att vi var alldeles för få som uppmärksammade att han utvecklades till en mästare på skarpsinniga och smarta litterära rocklåtar, jämförbar bara med Warren Zevon.
Drygt tio år efter Jackie Levens död släpps nu åter hans solodebut på vinyl, och du har med andra ord ytterligare en chans att upptäcka honom. Ta den chansen.
Lou Reed – Heroin (1965 Demo)
Från kommande Words & Music, May 1965 (Light in the Attic)
”Music and lyrics Lou Reed”, fnissar Lou Reed nervöst och okaraktäristiskt innan sin första demo av Heroin. Precis som den tidigare försmaken i form av ursprungsversionen av Waiting for the Man, med Everly Brothers-stämmor av John Cale, gör den förväntningarna på den kompletta demon – som släpps om någon månad – och på Lou Reed-utställningen på New York Public Library skyhöga.
Under augusti ser Patrik Forshage särskilt fram emot att lyssna på:
Kiwi Jr.
Tony Molina
Ezra Furman
The Chats
Blondie
Lou Reed
…och givetvis något ur Neil Youngs arkiv, precis som varje månad.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
