Med sånger på enkel akustisk gitarr eller på piano och lite flänga texter är Ivar Björck medvetet tramsig. Även om han påstår att han gärna vill förbli oklassificerad skulle han nog inte protestera alltför högljutt om han sorterade intill The Moldy Peaches i ett antifolkfack, och han skulle nog inte heller invända mot genetiska band till mer svårttämjda brittiska DIY-uttryck som Swell Maps och Television Personalities, som när han trallar muntern i Vill va med dig.
Dessutom har hans debutalbum på sina ställen antydningar till lättpsykedeliska Ja dä ä dä-utsvävningar som armbågar sig in i soundet, och det hade nästan kunnat bli Dungen-svängigt i låtar som Få kan ha roligt som vi. Men med Ivar Björcks spartanska inspelningsteknik och därvidlag ett murrigt ljud utan åthävor blir det mer typisk svensk indiedemo just där.
Så ställer han allt på ända i Gå i solen, som hämtar refräng och mer från Gullan Bornemarks käcka och sedelärande barnvisor från tidigt 1960-tal. Det skapar en omtumlande kontrast mot hans spartanska gör-det-själv-inspelningar, och får oss att sudda sudda sudda bort de sista antydningarna till vår sura min.
