”Det är något med Hen Ogledd som verkligen inte liknar ett vanligt band”, konstaterar Richard Dawson som utgör en fjärdedel av konstnärskollektivet. Som att det inte vore tydligt från start och vidare i varenda ton över 50 minuters folkjazziga vändningar, utvikningar och improvisationer på det tredje albumet han gjort tillsammans med Dawn Bothwell, Rhodri Davies och Sally Pilkington.
Det är märkligt sammanhållet i sin organiska form, med en mjukt vänlig och omfamnande atmosfären i det stilla groove där Will Guthries sparsmakade trummor utgör grunden. Över ett löst 70-talssväng i Scales Will Fall ”bardrappar” Dawn Bothwell om det nutida feodalsamhället medan synthar spelar medeltida folkmelodier, och till och med när gitarren tar sig rejäla psykedeliska friheter mot Nate Wooleys freaktrumpet och en mäktig blåssektion är det fortfarande märkligt suggestivt och lättillgängligt.
Richard Dawsons sätt att föra sig i Dead in a Post Truth World har paralleller till The Bevis Frond, medan Clara är en stilla visa med mjuk jazzimprov och ett röstcollage värdigt The Residents. I End of the Rhythm, en snabbare jazzrockig jig, sjunger Sally Pilkington att det kanske ändå finns ljus i slutet av tunneln, medan andra samhällsreflektioner kräver djupare språkkunskaper. Här finns gott om spoken words-inslag både av Rhodri Davies som återkommande läser poesi på walesiska och av gäster som Circles Janne Westerlund, på finska, och i allt finns en underliggande vemod.
Allra mest så i det 20 minuter långa centralverket Clear Pool, som med flerstämmiga varma falsetter låter som en innerlig hyllning till Robert Wyatts hela konstnärskap. Den har en mjukt melodibärande bas i botten och milda saxofonimprovisationer, och ovanpå det försiktigt klinkande på stränginstrument och fria men återhållsamma slagverk.
Meditationer, improvisationer, barnrecitationer, fältinspelade insekter, dialoger och i Land of the Dead rena walesiska språklektioner kan verka som en svårtillgänglig kombination på pappret. Men Discombobulated är ett mjukt och vänligt inbjudande album, och vänner av inte bara Robert Wyatt utan lika mycket Karl-Jonas Winquists The Second Hand Orchestra hittar deras tvillingsjälar här.
