Heliga kor - Mick Jones
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden maj 2001)
I dessa hårda tider där såväl PSE som mul- och klövsjukan breder ut sig och tvingar alla Sveriges skolbarn att bli vegetarianer är det många kreatur som får sätta livet till. Det är förstås tragiskt, men det kan ha sina goda sidor. Även en och annan helig ko får finna sig i att rannsakas och i de allra värst angripna fallen ledas till slakt. Nöjesguiden inleder här en serie betraktelser över några heliga kor som kan komma i fråga för den typen av behandling.
Mick Jones Clash var ett band som verkligen gjorde sig förtjänta av den megastatus som förebilder de fått efter sin splittring. Där fanns Joe Strummer, en gammal pubrockare som kunde gasta en slogan bättre och mer övertygande än någon annan. Där fanns Paul Simenon, som från början inte kunde spela alls utan fick nöja sig med att vara en av rockhistoriens snyggaste basister, men som så småningom kom att introducera reggae i bandets musik och i punkgenerationens medvetande. Där fanns Tory Crimes och Topper Headon som självförbrännande trummisar med coola punknamn.
Och där fanns en liten sketen mammas pojke vars största synd var att ha skjutit en duva med luftgevär. En grabb som ville vara Mick Ronson och hänga med de stora grabbarna, och som därför utan urskiljning iklädde sig vad som helst som någon hävdade var "rebelliskt", vare sig det handlade om åsikter eller Levisjeans. Visst kunde väl Mick Jones nynna Lost In the Supermarket och några fler hyfsade sånger, men som sidekick till Joe Strummer var han betydligt närmare Batmans Robin än Alias Smith and Jones.
Precis som ett antal hyfsade gitarrister efter honom fick han för sig att bandet var för litet för honom, och "hoppade av" - något som Joe Strummer fortfarande i denna dag låter honom tro. Till sitt nästa projekt Big Audio Dynamite, eller BAD som de kallades i folkmun, letade han raskt upp en ny jämställd partner.
Don Letts hade ingen musikalisk bakgrund, utan hade tillhört Clash efterhängsna följe och lyckats lura dem att han var filmregissör till dess att de satte en kamera i hans skakiga händer med filmen [I]Rude Boy[/I] som följd. När det blev uppenbart för alla inblandade, till slut till och med för Mick Jones själv tro det eller ej, att Don Letts var den i bandet med den största talangen fick regissören snabbt sparken.
Big Audio Dynamite stal scratchteknik från förebilder och innovatörer som MC Hammer och Mel Brooks, och lyckades prångla ut skiva efter skiva med återanvänt Billy Idol-blask och Jesus Jones-ripoffs. Den enda som över huvud taget gick att lyssna på var No. 10 Upping Street där Joe Strummer i sin godhet åter förbarmade sig över grabben som en gång hängt honom i kjolarna.
Till slut sprack bubblan. Medlemmarna hoppade av i strömhopp, och inga fler skivkontrakt dök upp inom en mils omkrets. Tror ni Mick Jones gav upp? Nädå. "Det var det här jag hade velat hela tiden", hävdade han, och började resa runt på stadshotell för att spela hiphopskivor istället.
När den svenska polisen härom året fick nys om att han var på väg till landet för att fira att Stockholm var kulturhuvudstad gjorde dessa hedervärda män i uniformer med mässingsknappar allt som stod i deras makt för att skydda oss arma stackare. De försökte till och med stänga Mick Jones spelplats, den tyska kulturbåten m/s Stubnitz. Men tror ni att Mick Jones förstod piken den här gången? Nä, han spelade glatt sina repiga skivor ändå.
Nu är stackarn desperat. Trots att han bytt land för sitt "musicerande", med förhoppningen att ingen här ska känna igen honom, får han inte göra några skivinspelningar, och ingen vill anlita honom som diskjockey utom IOGT's lokalavdelning på Södermalm. Men han ger inte upp.
Senast trängde han sig in på en skivinspelning med stackars Magnus Carlson och skrålade med i låtar på ett språk han inte förstod. Sedan mutade han Hammarbys fotbollslag, och Gud vet att de är tvungna att ta emot varenda slant som kommer i deras väg, att ta med en Big Audio Dynamite-låt på Bajen Forever-skivan. Det enda förmildrande i det är väl att han inte deltog i arbetet med den låten själv utan överlät musikskapandet på sina senast inhyrda underhuggare Bad Rock Joe och The Disco Kid (gissa vem som har hittat på de coola namnen.).
Eftersom Mick Jones ser ut som ett får borde väl exportreglerna för kreatur kunna tillämpas även på honom i dessa mul- och klövsjuketider, så att han sattes i karantän på någon bondgård i Londons förorter. Andra förslag på hur vi ska slippa mannen mottages tacksamt till styckmastaren@nojesguiden.se.