Den svenska publiken har fått lita på sina europeiska och särskilt brittiska vänner angående Girl Scout, som rönt stor europeisk uppmärksamhet långt innan Sverige riktigt hunnit vakna. När nu debutalbumet äntligen föreligger har vi hunnit ikapp, och kan konstatera att svensk indie har nått en ny nivå.
Över sina tre EP-releaser och ett lustfyllt Terra-samarbete förra våren har (numera) trion hunnit mogna och blivit galet tighta, och med ett sammanhängande och komplett album – inlett med ett växande Intro och avslutat med ett krympande Outro – har de utrymme för ett vidare spektra. I ena änden har de den skira balladen Ugly Thing och dess mer storslagna syster Homecoming och i andra änden stora Crumbs som kommer att välta en och annan arena i framtiden.
Fortfarande finns tydliga spår av 1990-talets gitarrindievarianter, och finns gott om motsvarigheter till EP-skivornas koncentrerade gitarrmanglande popbangers, till exempel mäktiga Same Kids och den överväldigande Dead Dogs där Emma Jansson röstmässigt briljerar ännu mer än vanligt. Hon är fruktansvärt övertygande som bandets frontperson, med känslighet, kraft och temperament både i sin lyrik, sin röst och sin gitarr.
I säregna men omedelbart älskvärda The Kill finns antydningar till Cobain-tonfall, medan Operator är en skojfrisk och underhållande bagatell med elektroniska detaljer. Men albumets allra starkaste låt heter Simple Life och har inte bara ett dödligt gitarrsolo utan också Boygenius-antydningar i sina quiet-loud-växlingar, med nonchalant banalt trallande – ”everything is fine – simple simple simple simple life” – och smarta metaformuleringar. ”Ok, enough of that, let’s get to the chorus again”.
