Det visar sig att Chrissie Hynde under åren har haft ett grymt kompband redo i garderoben för att ta fram när kompisar och flyktigt bekanta kommer förbi för att sjunga karaoke. Troget och enträget backar meriterade musiker som Joey Waronker, Dave Palmer och Greg Leisz upp med subtilitet och elegans, utan tillstymmelse till att vilja ta plats eller göra några utsvävningar alls och helt utan invändningar att låta sig mixas ner långt bakom duetternas röster.
Strålande förutsättningar för menlösa genomsjungningar av standards, soulballader och Lugna Favoriter som Always on My Mind, Love Letters och Every Little Bit Hurts, alltså, och dem utnyttjar Chrissie Hynde till anonyma, oinspirerade och fullständigt själlösa sånginsatser ihop med bland andra Lucinda Williams, Rufus Wainwright, Dave Gahan, Julian Lennon och Shirley Manson.
Mark Lanegan finns inte längre kvar ibland oss för att protestera mot att få sitt namn draget i smutsen med Can’t Help Falling in Love. Men det är svårt att begripa varför Cat Power lånar sig till en intill självutplåning oinspirerad tagning av Morrisseys First of the Gang to Die.
En tagning av Cass McCombs County Line tillsammans Alan Sparhawk överraskar både i låtval och duettpartner, och just Lows Try to Sleep är det andra överraskande låtvalet, med Deborah Harry som strålande bedagad diva. Men den enda gången Chrissie Hynde själv låter som att hon bryr sig det minsta är i ett samarbete med Brandon Flowers i 10CC:s förhånade I’m Not in Love.
Det är begripligt att man som artist är angelägen om att inte glömmas bort eller framstå som att man gått i pension och därför släpper lite på kvalitetskontrollen för att ha ett aktuellt album ute. Men med så här slarviga releaser devalverar Chrissie Hynde snarare sitt goda namn och sitt rykte.
