Debuten förra året från all-star-trion Suede-Bernard Butler, Teenage Fanclub-Norman Blake, Love and Money-James Grant var något av en besvikelse, när herrarna var så artiga mot varandra att ingen av dem tog någon plats.
Här har de istället för att skriva blekt nytt material gått tillbaka i sina respektive kataloger för att hitta varsina tre låtar lämpliga för trestämmiga röster och stilla gitarrer, och det innebär att deras personligheter blir tydligare. Men trots att det inte råder någon tvekan om hur bra herrarna mår i varandras sällskap, med Crosby, Stills & Nash-excesser i stämsången och stilla gitarrklinkande från alla tre är det fortfarande märkligt konturlöst för lyssnaren.
Sämst fungerar Bernard Butler både som sångare och som låtskrivare. Han låter forcerad och ansträngd, och hans Souvenir borde ha fått förbli en bortglömd singelbaksida. Även anonyma Not Alone från hans solodebut är omöjlig att rädda ens med elegant The Jordanairies-kör.
Det bortglömda gamla Teenage Fanclub-bonusspåret Lonely Night flummar iväg i baklängeseffekter och gitarrjammande, men även om luftigheten i Planets fångar textens längtan till landsbygden på det skotska höglandet når ingen av Norman Blakes låtar i närheten av sina originalversioner.
James Grant är trions minst namnkunnige medlem, men precis som deras första album är han den tveklöst mest lyckosamma i sammanhanget. Hans Winter är innerlig med sina Dylancitat, och på hans Does It All Add Up To Nothing återanvänder trion till en sedan långt tidigare inspelad stråksektion från Prag-symfonikerna som skapar dynamik. För att inte tala om versionen av Love and Moneys Last Ship on the River som är skivans mest energifyllda stund.
Utöver eget katalogmaterial överraskar de med en udda cover av den Ben Gibbard-skrivna Me & Magdalena från The Monkees tio år gamla comebackalbum, men även den förblir anonym i trions tolkning. Att få sitta och harmonisera tillsammans är dem väl unt, och skulle man sitta intill finns det säkert njutningsfulla stunder även för lyssnaren. Men på skiva är det fortfarande märkligt platt och energilöst.
