Bara fyra månader efter sommarens dubbla releaser från Brian Eno och Beatie Wolf är de tillbaka med årets tredje gemensamma skiva, och först här faller bitarna på plats. Den helt Eno-dominerade Lateral i juni var standardambience utan några framåtblickande ambitioner, och den Beatie Wolfe-styrda systerskivan Luminal som släpptes samma dag var en ökenekande samling visor med Enos patetenterade U2-sound, så är Liminal en syntes av de båda utgångspunkterna.
Här finns visserligen båda dimensionerna representerade var för sig. Varma flytande ambientstycken som Before Life, karaktäristiska för Brian Eno, och talade små noveller mot luftiga och rymliga ljudslott som hade kunnat vara signerade Daniel Lanois i Laundry Room. Men till skillnad från på sommarreleaserna finns här också mötet mellan ytterligheterna, där deras samarbete framstår som just samarbete snarare än som ömsesidig anpassning.
Det är tydligt till exempel när Beatie Wolfe lågmält reciterar text över ambientstycken som Corona, eller när paret tillsammans gör små elektroniska meditiationer som inledande Part of Us och avslutande Shudder Like Crows. Här finns till och med försiktiga vokalinpass av Brian Eno själv i både i The Last to Know och i Shallow Form, och det leder alltid och utan undantag till ytterligare ett snäpp bättre betyg.
