Hans förra album Silver Age var en adrenalinkick som påminde om forna feedbacktider nästan hela vägen tillbaka till Sugar och rentav Hüsker Dü, och på sitt elfte album tar han fler steg på den retrospektiva vägen. Larmigast är Hey Mr. Grey, och med tolv låtar på totalt 36 minuter är det lätt att förstå att tempot är högt större delen av tiden. Albumet är sprunget ur Bob Moulds sorg efter sin nyligen avlidne far, och mitt i attacken och oväsendet finns de ljuvaste vemodiga popmelodierna, mest sorgset i inledande Low Season och vänligast i I Don’t Know You Anymore.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
