Bäst Just Då – Retroguiden
The Band A Musical History (Capitol/EMI)
Nuförtiden gräver varenda band med mer än tre års samlade meriter ner sig i sökande efter det ursprungliga, och Black Rebel Motorcycle Clubs senaste album, där gitarrock helt och hållet ersattes av blues och rootsfascination, är bara det senaste exemplet i en lång rad. The Band gjorde tvärtom. De föddes långt under rötterna, och sedan ägnade de 15 år åt att utforska dem och långsamt gräva sig upp till samtiden i markplanet.
I årets mest exemplariska box finns hela grundkursen över fem CD-skivor. Den inleds med de första rock’n’roll-riffen som Ronnie Hawkins kompband 1963, och sedan följer de första försöken på egen hand som Levon & The Hawks. I en källare i Woodstock skapade de musikhistoria tillsammans med Bob Dylan, och från deras samarbete finns här inte bara det mest uppenbara utan dessutom en hel del som tidigare bara varit tillgängligt via olagliga kanaler. Inte mindre än 37 tidigare outgivna spår allt som allt, och även det som beskrivs som skissartade utkast är värt att lägga tid och (ganska mycket) pengar på.
Boxens sjätte skiva är en DVD, som inleds med replokalsinspelningar från 1970, med höstlöven utanför fönstret, och via konsertinspelningar till slut når fram till tre tidigare outgivna låtar från Saturday Night Live 1976. Vid det laget är de en turnémätt samling mästare, som tappar fokus när var och en söker nya sätt att få varje låt att svänga. Och som om det inte vore nog är förpackningen med sin inbundna coffee-table-bok lika vacker som välskriven och detaljerad. En bättre och mer befogad multi-CD-box än A Musical History har inte funnits att tillgå sedan den sju år gamla Hank Williams-Complete-boxen. Så skippa rakhyvlarna för något år framöver och vips har du sparat ihop till både helskägg och The Band-box.
Fire Engines Codex Teenage Premonition (Domino)
Gissa om dåligt samvete för uppenbart snatteri som är Franz Ferdinands grundläggande orsak att ge ut sina landsmäns och förebilders tidigaste liveinspelningar och outtakes? Inte är det inspelningarnas eller låtarnas kvalitet. Ge hos Commando M. Pigg istället, vilken dag som helst.
Sonic Youth Goo Deluxe Edition (Geffen/Universal)
Det här var tiden före Nirvana, så några kände sig tvungna att kalla Goo för sellout och storbolagsprostitution. Men Sonic Youth har aldrig sålt sig, och även om de inte var fullt så koncentrerade som på Dirty två år senare ordnade de med hyllningar till Karen Carpenter och det första samarbetet mellan grunge och hiphop (so much to answer for) ändå en trivsamt obekväm resa. Än mer så med flera timmars outtakes, där det subtila Guns N’ Roses-påhoppet Goo Interview Flexi inte får missas.
Robert Wyatt & Friends In Concert Theatre Royal Drury Lane (Hannibal/Ryko/Showtime)
Tillsammans med vänner som Mike Oldfield och Nick Mason intill Fred Frith och Gary Windo (det här var en tid när avståndet mellan mainstream och avantgarde var kort), och naturligtvis Hugh Hopper och Ivor Cutler spelade en munter Robert Wyatt sig tvärs igenom Rock Bottom, kompletterat med material från både Soft Machine och Matching Mole. Några av de jazzigare partierna är svåra att jubla över, men Memories och Instant Pussy är desto finare, och det går till och med att svälja att ljudet i I’m a Believer är av knappt ordinär bootlegkvalitet.
Drygt ett år tidigare hade Robert Wyatt på fyllan ramlat ut ur ett fönster och hamnat i rullstol för resten av livet. Det hindrar inte presentatören John Peel från att skoja om att den enda orsaken till att musikerna är nyktra på den här legendariska konserten är att dörren till backstagebaren var låst.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
