Årsbästalistan för 2025 är klar och slutgiltighet publicerad, och just då kommer Juliana Hatfield och ställer till det. Riffstarka Popsicle och powerpopmäktiga Constant Companion framstår till att börja med som rena triumfdängor, och med med klingande The Bangles-stämsång i självförklarande Harmonizing with Myself och i lite mildare Where Are You Now och My House is Not My Dream House med elpiano.
Men bakom upptempopopens glans, gitarrernas kraft och stämsåmgsperfektionen finns närståendes sjukdomar och dödsfall, och Wouldn’t Change Anything med sin antydan till vemod liksom hyperstarka Fall Apart och Strong Too Long behandlar allihop effekter av trauman.
Som hobbysysselsättning mellan album med originalmaterial som det här gör Juliana Hatfield coveralbum av ena gången Electric Light Orchestra och andra gången Olivia Newton-John, med stor hanterverksskilcklighet och helt utan antydan till ironi, och för forna kollegor och förälskelser Evan Dando och Ryan Adams återstår bara att avundsjukt drömma om ens ett uns av Juliana Hatfields skärpa.
Utan skivkontrakt och utan sitt Buffalo Tom som har paus på obestämd tid gör Bill Janovitz musik enbart för sitt höga nöjes skull. Det här minialbumet med nyinspelat material från de senaste månaderna finns att höra gratis på hans bandcamp-sida, eller att ladda ned för valfri summa, och det är definitivt värt en slant.
När Buffalo Tom debuterade i slutet av 1980-talet lät de som ett popigare Dinosaur Jr, möjligen delvis som en effekt av Boston-kollegan J Mascis produktion, men trots låttitlar som Stoner finns dock här inget av sådant överstyrt gitarrnoise. Istället är det distinkt gitarrindie med lager av synthar och orgel ihop med en drivande rockgitarr, och i särskilt i det effektiva titelspåret kan man spåra både psykedelia och måhända orientaliska nyanser.
Lost in the Swirl som inleder minialbumet återkommer i en akustisk version som avslutning, men når inte titelspårets höjder i någondera. Inte heller den skört sorgsna balladen Rare Apologies eller den fina indieballaden Stoner, som ett vänligt Pixies, tillhör Bill Janovitz karriärtoppar. Dit hör däremot New Silver Beach, som trots att den lider en aning av billiga synthdetaljer har melodikvaliteter och en novelltext som borde vara tillräckligt för både nytt kontrakt och uppmärksamhet.
Varje år kan vara ett fantastiskt år för livemusik, om du gör det till det. Stanna i din stad och gå på närmaste klubb, gå på festival eller res ut i världen – musikupplevelserna finns övereallt. Här är några av Fokus Musiks livehöjdpunkter från 2025.
2025 var H. Self inte bara årets mest skivproduktive artist, han erbjöd oss en lång rad liveupplevelser dessutom. Vid fyra strålande tillfällen hann den här skibenten se honom under året, från Debaser i februari via litet releasegig på salig Melody Box till en triumfatorisk årsavslutning på Slaktkyrkan i december.
Året har erbjudit djupt själfyllda gig av Bror Gunnar Jansson, underbart konfrontativt kaos med Lambrini Girls och närmast väckelsestämning med Ron Pope.
Det har funnits renodlat nostalgiska aftnar med jubilerande Docent Död, nöjesfältet Madness och närmast Bowie-autentiska Holy Holy med Tony Visconti och Woody Woodmansey i London i våras.
Andra veteraner fortsätter att skapa nytt, som Way Out West-topparna Mavis Staples, Iggy Pop och Refused, John Cale i Liverpool i mars, Sparks på Gröna Lund, Lyle Lovett med de bästa musiker som går att uppbåda, och arenapoesi med en dubbelbill av Linton Kwesi Johnson och John Cooper Clarke i Manchester.
I Stockholm har det funnits tillfällen för synnerligen intima showcases och spelningar med Basia Bulat, Pokey LaFarge, Ken Stringfellow, Greg Freeman och Toni Holgersson.
På Debasers Rootsfestival triumferade Daniel Romano Outfit och SG Goodman, och Way Out West hade många fler höjdpunkter med Jamie 4.t, Little Simz, Wet Leg, Adam Olenius, MJ Lenderman, Avantgardet, Erik Lundin och Queens of the Stone Age.
David Bowie – I Can’t Give Everything Away (2002-2016)
Eftersom det knappast finns tillräckligt stor publik för en Tin Machine-box är det här sannolikt den sista installationen i den kronologiska serien med tunga David Bowie-lådor. Den pryder sin plats eftersom hans 2000-tal rörde sig mellan väldigt bra och strålande, och hans avsked Blackstar med sina tillhörande extraspår är ett av de bästa album han gjort överhuvudtaget.
Tio år efter hans bortgång kanske arkivarierna nu kan fokusera på allt det outgivna som finns i hans arkiv?
Olle Ljungström – Det stora kalaset
Sådärja. Fortsätt så. Vi behöver Olle på vinyl.
The Replacements – Tim och Let It Be
Serien med gedigna Mats-återutgåvor proppade med outtakes och kompletta konsertupptagningar fortsätter, och båda årets utgåvor i gränslandet mellan punkrötter och storbolagskontrakt är förstås omistliga.
Talking Heads – More Songs About Buildings & Food och Tentative Decisions: Demos & Live
Det blev inget av med den där återföreningen som man nästan började ana, men missionen att återutge ett album i taget, kompletterat med demos och livespår fortsättter. I år hastade man dessutom ut en officiell bootleg med bandets allra tidigaste demos och gig, som är nödvändig för fanatiker och samlare men kanske inte för så många fler.
Thåström – Skebokvarnsv. 209
Närmare en självbiografi lär vi aldrig komma, och Haters är strålande också i larmigare bonusversion.
Pulp – Different Class – 30th Anniversary Edition
Prince – Around the World in A Day
Doc Pomus – Viva Doc Pomus – Songs for Elvis (The Demos
The Jesus & Mary Chain – Psychocandy
Patti Smith – Horses (50th Anniversary)
Mer än 400 utländska album har behandlats av Fokus Musik under ett fantastiskt musikår. Här är de allra bästa, och en lista med det bästa av det bästa.
- 1. Mavis Staples – Sad and Beautiful World
- 2. Jason Isbell – Foxes In The Snow
- 3. Ron Pope – American Man, American Music
- 4. Alan Sparhawk – With Trampled By Turtles
- 5. The Last Dinner Party – From the Pyre
- 6. Jeff Tweedy – Twillight Overdrive
- 7. Ezra Furman – Goodbye Small Head
- 8. John Cale – Mix-ology Vol 1
- 9. Edwyn Collins – Nation Shall Speak Unto Nation
- 10. Snocaps – Snocaps
- 11. Pulp – Spike Island
- 12. Lambrini Girls – Who Let The Dogs Out
- 13. Bon Iver – Sable, Fable
- 14. BC Camplight – A Sober Conversation
- 15. Luke Haines & Peter Buck – Going Down To The River…To Blow My Mind
- 16. Jonathan Richman – Only Frozen Sky Anyway
- 17. Paul Weller – Find El Dorado
- 18. Sparks – Mad!
- 19. Julien Baker & TORRES – Send A Prayer My Way
- 20. Galactic and Irma Thomas – Audience with the Queen
- 21. Ty Segall – Possession
- 22. Allo Darlin’ – Bright Nights
- 23. Bonnie Prince Billy – The Purple Bird
- 23. Robert Forster – Strawberries
- 24. Franz Ferdinand – The Human Fear
- 26. Freckle – Freckle
- 27. The Loft – Everything Changes, Everything Stays The Same
- 28. Ryan Davis & The Roadhouse Band – New Threats from the Soul
- 29. Alison Krauss & Union Station – Arcadia
- 30. Iron & Wine & Ben Bridwell – Making Good Time EP
- 31. The Divine Comedy – Rainy Sunday Afternoon
- 32. Baxter Dury – Allbarone
- 33. Margo Price – Hard Headed Woman
- 34. Blood Orange – Essex Honey
- 35. Superchunk – Songs in the Key of Yikes
- 36. Bret McKenzie – Freak Out City
- 37. Destroyer – Dan’s Boogie
- 38. S.G. Goodman – Planting by the Signs
- 39. Perfume Genius – Glory
- 40. Joshua Idehen – Mum Does the Washing
- 41. These New Puritans – Crooked Wing
- 42. Jasmine.4.t – You Are The Morning
- 43. Mozart Estate – Tower Block in A Jam Jar
- 44. The Delines – Mr Luck & Ms Doom
- 45. Benjamin Booker – Lower
- 46. Robert Plant – Saving Grace
- 47. Mekons – Horror
- 48. Dean Wareham – That’s the Price of Loving Me
- 49. Luther Russell – Happiness For Beginners
- 50. Greg Freeman – Burnover
Bubblare: Delivery, Basia Bulat, Patterson Hood, Lilly Hiatt, Sunny War, Reverend Peyton’s Big Damn Band, The Tubs, Alice Cooper, Queens of the Stone Age, Natalie Bergman, Ash, James Brandon Lewis Trio, Arcade Fire, Califone, James McMurtry, Manic Street Preachers, Melin Melyn, Masters Of Reality, U.S. Girls, Bob Mould och Richard Dawson.
Mer än 100 svenska album har behandlats av Fokus Musik under ett fantastiskt musikår. Här är de allra bästa, såklart med spellista.
- 1. Christian Kjellvander – Ex Voto / The Silent Love
2. Pascal – Tänker på dig jämt
3. Lisa Nilsson – Uteblivna vi
4. H Self – Efterskalv
5. Peder Stenberg – Mjuk ekstas
6. Toni Holgersson – Apotek Vintergatan
7. Månskensbonden – Svindel & lågtryck
8. Jakob Hellman – Slutet Gott
9. Honungsvägen – Vet du, jag älskar dig. Kvar här med dig, kan det gå in?
10. Bror Gunnar Jansson & The Escapism – People!
11. SunYears – The Song Forlorn
12. Ingenting – Vinterviken serenad
13. Håkan Hellström – Svensk rost
14. VI***ra Boys – VI***ra Boys
15. H. Self – Vildvisor
16. Yttling Jazz – Illegal Hit
17. Hjelle & Ormarna – Jag kommer efter på jobbet
18. They Owe Us – All on Red
19. Johan Airijoki – Rockens Vingar
20. Bottle Ups – Back Off CraterFace
Bubblare (utan inbördes ordning): Alf, Barnet, Gola, Livboj, The Mary Onettes, Folke NIkanor, Bebe Risenfors, The Second Hand Orchestra, Per Svensson, Andreas Tilliander & Goran Kajfes, Vasas Flora och Fauna, Anna von Hausswolff och The While.
Årets bästa svenska skiva är Christian Kjellvanders mästerverk Ex Voto / The Silent Love. Med stort allvar och djup baryton låter han tystnaden tala i nio stycken om världslig kärlek och andlig tveksamhet.
Grattis till utmärkelsen! Hur känns det?
– Tack! Jag är bara glad att skivan resonerat i så många, och tacksam att jag lever i en tid då man får skapa musik med sina vänner och att jag haft möjligheten att göra så mycket. Jag fick ett mess häromdagen från en massör jag går till ibland. Hon tyckte verkligen om skivan vilket kändes roligt eftersom jag skämtsamt har tänkt att “detta är ju snudd på spa-country”.
Det är ju inte bara Fokus Musik som hyllat Ex Voto/The Silent Love. Hade du på känn att skivan skulle få ett sådant mottagande?
– Jag tänker inte så mycket på sånt. Jag kommer från en värld där det skulle ses som en smutsig tanke. Att tänka på mottagaren. Orent på något vis. Det är ingen ingrediens när vi håller på. Men jag är likväl glad när man märker att människor har tagit den till sig och tagit sig in i musiken och texterna. Den vetskapen är ju fenomenal. Så fenomenal att man måste glömma den direkt och gå vidare till nästa grej.
– Ska jag vara ärlig så är nog min grundfilosofi att man inte riktigt kan säga hur något har mottagits förrän om ett par hundra år. Särskilt när det gäller konst, kultur arkitektur osv. Jag försöker inte vara dryg utan har verkligen den tröstetanken när jag ser på samtiden. Men känns som en bra start. haha.
Även turnén verkar vara en succé?
– Ja, vi har verkligen haft några höjdpunkter. Bergen, Oslo, Linköping, Lund. Jag ville att hela konserten skulle kännas som ett enda långt stycke. Kanske tvinga publiken att fokusera på något som vecklar ut sig långsamt framför dem. Det blir så olika kvällar hela tiden även om man kör i princip samma grundlåtar. Det är verkligen det som är min favoritdel av hela artistgrejen – att få följa med i låtarnas förvandlingar runt om i världen.
Hur var ditt år 2025?
– Jag har haft ett otroligt år rent egoistiskt. Men känner att jag varit frånvarande lite mycket från min flock. Det upplever jag som svårt även om jag älskar allt resande.
– Men framförallt har jag snöat in på vintage hifi vilket är nytt för mig.och löst några fantastiska böcker av Vera von Essen, Deborah Levy o David Foster Wallace. Tom gått ifrån mina principer och läst en rockbiografi/memoir av Evan Dando.
Du avslutar året mitt i strålkastarljuset, efter att ha börjat det i en helt annan roll, som Thåströms gitarrist. Känns det skönt att ägna sig helt åt ditt eget igen?
– Jag har fått den där frågan eller liknande några gånger under året från olika håll och jag har liksom inte kommit på ett svar som känns sant. För det bekommer mig liksom inte, varken det ena eller det andra. När jag spelar musik så är jag bara mitt i låten oavsett om det är min eller Joakims eller Tom T Halls. Om jag spelar gitarr eller sjunger är också samma sak på något sätt, och mängden publik är om möjligt det minst intressanta.
Vilka favoritalbum av andra artister har du från året som gått?
– Fasiken, är så dålig på att hålla koll på när saker kom ut men efter en snabb googling ser jag att Mavis Staples och Jeff Tweedy kom med skivor I år. Mavis är ju Mavis. Jeff Tweedy har jag inte riktigt hört sedan Sky Blue Sky som jag tyckte var skitfin när den kom. Men nya skivan känns helgjuten trots sina 30 låtar. Jag har precis börjat lyssna men tänker att den kommer växa.
Vad ser du fram emot inför 2026?
– Konstnärligt ser jag fram emot Europaturné i mars. Och att spela in en ny skiva som gitarrist med Vilma Flood. Sedan en varm och skön sommar med mycket ledigt tillsammans med min familj.
På väg mot sin solodebut har Shout Out Louds frontfigur blivit en dublett av sig själv. I Fokus Musiks julkalender berättar Adam Olenius om sitt 2025 och förväntningarna på 2026.
Hur var ditt 2025?
– Det var ett bra år. Det snabbaste året hittills. Jag har jobbat ganska mycket, jag har fått mer att jonglera med, det har varit en massa deadlines och jag fått klart allting. Genom att börja arbeta solo har det på något sätt blivit en till person, jag har blivit en dublett av mig själv, på ett bra sätt.
Vilket är ditt favoritalbum från i år?
– Jag blir besviken på mig själv för att jag inte lyssnar lika mycket på hela album längre, jag känner som en förrädare. Men jag har lyssnat väldigt mycket på La La Lars skiva som heter IV. Den är vad man behöver i livet. Det är skönt att lyssna på musik utan text, det är jazzens usp, och jag gillar hur den är inspelad, det är lugnande trots att det händer mycket i musiken. Du vet i filmen Magnolia när William H Macy har en kassett som fastnat i bilstereon, så att han lyssnar på varenda gång han sätter sig i bilen. Lite så var det La La Lars låt Tokyo, som jag lyssnat maniskt på.
– Och så har jag lyssnat på Big Thieves nya, med den gröna symbolen som gör att det ser ut som ett gammalt Red Hot Chili Peppers-album. Double Infinity. Adrianne Lenker är en fantastisk textförfattare. Jag förstår knappt texterna, men jag gillar att inte förstå.
Vad ser du fram emot under 2026?
– Jag ser fram emot att släppa mitt soloalbum och turnera, även om det kommer att innebära mycket jobb. Det ska bli väldigt, väldigt roligt. Och så ser jag fram emot att skriva en ny Shout Out Louds-skiva.
I Honungsvägen är Henrik Oja ett av tre bärande ben. I Fokus Musiks julkalender berättar han om sitt 2025 och förbinder sig att göra 2026 till ett produktivt år.
Hur var ditt 2025?
– Ganska bra, tack! Honungsvägen fick äntligen ut sitt andra album. En seger i det lilla.
Vilket är ditt favoritalbum från i år?
– Jag hittade nog inget album som knockade mig 2025, men med det sagt så har jag blivit på bra humör av till exempel Nektar och Kelly Lee Owens.
Vad ser du fram emot under 2026?
– Jag ser verkligen fram emot att bli klar med och presentera musiken till ett spel som heter Hela som kommer ut under 2026. Även så kommer det musik med ett band som heter Armada där jag är med. Sen håller jag på med nån slags maskinmusik som ska få se dagens ljus. Vad vet man, kanske Honungsvägen får ut nåt mer också, ett år är ju långt. Så, nu skrev jag dessa saker, då måste det ju bli av.
Inför 2026 laddar han inför både soloalbum och konsten, men rötterna sträcker sig djupt till Agent Side Grinder. I Fokus Musiks julkalender berättar han om sitt 2025 och förväntningarna på 2026.
Hur var ditt 2025?
– Personligen ett spännande år, då jag arbetat med flera projekt som jag inte räknat med. Dels skrev och gav jag en föreläsningsserie om Konstens nödvändighet, med en folkbildande ambition ur en konstnärs perspektiv, för att jag är så less och arg på kulturpolitikens och politiken i storts låga nivå och totala brist på förståelse för konsten och kulturens roll.
– Dels kände jag ett behov av att uttrycka mig musikaliskt igen och samlade ihop låtidéerna från de senaste 10 åren, vilket ledde till en mycket rolig arr och inspelningsprocess med Henrik Sunbring och Emanuel Lundgren. Helt överväldigad över den fina responsen för de första låtarna, mer musik kommer!
– Det positiva i övrigt är att många börjar formulera sig kring vikten av hopp, omtanke, konst och en värld bortom ekonomisk tillväxt. Detta som ett svar på alla de negativa krafter som virvlat runt ett tag och rycker i våra fri och rättigheter, och vår framtidstro.
Vilket är ditt favoritalbum från i år?
– Det får bli två. Iconoclasts med Anna von Hausswolff, ett imponerande steg i sökandet efter det heliga som både det fascinerande och det skräckinjagande! Och More med Pulp. De var alltid det viktigaste bandet för mig bland de stora britpopakterna, speciellt låtar som Styloroc (Nites of Suburbia) blev ledmotiv under tonåren i Göteborg, som i sig var en musikalisk smältdegel. Jag misslyckades helt att hitta en musikalisk inriktning, vilket var så viktigt där och då, jag lyssnade på allt – Suicide, Roxy Music, Gun Club, Autechre, Cortex, The Fall, Nick Cave med mera om vart annat. Och Pulp, det är något visst när artister inser att det är dags att göra något nytt igen, och gör det såhär bra. Got to Have Love är Moroder-nivå. De var inte klara, jag kan känna igen mig i det!
Vad ser du fram emot under 2026?
– Jag har en separatutställning med måleri och emalj i Stockholm i april vilket jag jobbar febrilt inför. Sen kommer det mer egen musik i vår. Det är kul att släppa i eget namn nu, jag har ju arbetat som konstnär i över 20 år, men att även musiken har mig som namngiven avsändare är nytt, och ovant.
– Rösten och sångens berättande kommer här först, till skillnad från när vi skrev musik som ett band i Agent Side Grinder och sången skulle passa in i en ljudbild. Mina nya låtar börjar á capella, och ofta har jag haft tempot, grundrytmen och en eventuell basgång klar för mig redan då. Sen händer mycket i mötet med de andra, Emanuel har ju kastat sig in i arren med allt vad han har, och spelar även de flesta instrumenten, i sann Prince-anda! Henrik har haft en profetisk vision över hela produktionen och är grym på att bygga en ljudvärld som är driven och komplex men organisk och där alla element får plats, vi har mycket gitarr-stråkar! Henrik och vår andra gamla bandkompis Thobbe släppte nyss en fantastisk EP som Domus där jag har äran att gästa, och Emanuel släpper just nu grym musik med både Loney Dear och nya Pig Machine, good times!