Inledde gjorde ett KSMB med en i det närmaste helt ny repertoar. De enda låtarna från Aktion och tidigare var Tidens tempo och Harrisburg. 

De nya låtarna var bra. Speciellt bra var 49 celler (alla förstår väl vad den handlar om) och Upp eller ner, samt förstås Förord till livet. Tyvärr avbröts deras spelning ideligen av ett skinhead som ville slåss med någon i publiken. Detta lugnade dock KSMB ner på ett beundransvärt sätt, och fortsatte sin spelning som innehöll en mängd småfel. Det gäller förresten för hela kvällen. Publiken ville inte släppa KSMB utan ropade in dem tre gånger. 

Commando MPs spelning var lika bra, om inte bättre än den i Brygghuset den 14/4, men jag recenserar inte dem utan instämmer bara med den andra recensionen. 

Vad Pink Champagne behöver är en gitarriost till. I Stålmannen hoppade Guld-Lars från KSMB in, och genast blev det mera lyckat. Gomer Explensch från Stick! var med i två låtar, men fick det tyvärr inte att stämma. Anns röst är inte lika stark som Evas (hon i Commando M P) men den är ändå en av Sveriges bästa. Hennes imitation av Per Bigmouth Gessle var slående…

(Ursprungligen publicerad i ZÄPO nummer ett)

Mariahissen. Stans brajställe. Publiken är allt från proggare/punks via 60-talsfreaks till discodockor. Två Göteborgsband har kommit till stan. Vad kan det bli förutom succé?

Cosmic inleder starkt med en gammal favorit, Tanten från första LP:n. Det tar ett par låtar för publiken att komma igång, men sen är den konstant med på noterna. Terminalkapten Gasleben, synth, med sina ”danser” är ett nöje att se. Gitarristen Danne Söderqvists ansikte ser urgröpt ut i det blå ljuset. Jimmy Cyklon står med ryggen mot publiken vid sin orgel i sin Dr Jekyll Mr Hyde-rock. Även hans ihopkrupna gestalt ser ut att komma från den filmen. 

När publiken efter ett ganska kort uppträdande med främst låtar från nya LP:n och engelska MP:n vill ha Köttbulleboy som extranummer ser Cosmic väldigt generade ut. Det är nämligen Jimmy Cyklon som spelar gitarr och sjunger i den, och det var så länge sedan de gjorde den senast, så han har glömt bort den. Cosmic försöker då blidka publiken genom att spela två andra extranummer, bland annat Moderna dadaister. Detta nidingsdåd lönar sig dock inte, utan när publiken fortsätter att vråla Köttbulleboy finner Danne ingen annan råd än att visa Jimmy hur man spelar den. Det låter förjävligt, men vad gör det?

Det tar lång tid innan Kai Martin med anhang får upp sina prylar på scenen. När de äntligen kör igång har publikens ben hunnit stelna till igen. Denna tillfälliga stelhet skakar dock Stick! snabbt bort. 

De kör mest låtar från LP:n, men även de båda nya singellåtarna. Saxofonisten Gomer Explensch borde väl få förutom gage också städlön och OB-tillägg efter de dammsugningar som scenen utsattes för av hans sax. 

Som extranummer en låt jag inte kommer ihåg, Jag dansar inte samt Man ska vara som ett vilddjur i år för andra gången.  Det är över lika snabbt som man hade önskat att det hade börjat. 

Det går inte att komma ifrån… Kvällens höjdpunkt var Cosmic…

Ursprungligen publicerad i ZÄPO

Foto: Björn Svedin på notfound.se