Sedan några år har Anders Ericsson Svart Tulpan som sin personliga hemvist, utan att han för den skull övergivit det decennier långa uppdraget som gitarrist i Lustans Lakejer. Men frågan är hur han ska hinna det nu, för om Svart Tulpans debutalbum med alla sina kvaliteter ibland darrade till i osäkerhet om riktning och ambition är Svart Tulpan hemma med sitt andra album. Som om det vore ett greatest hits-album radar han upp en sån mängd kompletta singelspår att hans gamla Ubangi-kollega Orup sannolikt gapar lika hänfört som avundsjukt.
På Ingenting om mig gästar Mauro Scocco stiligt, men faktum är att Anders Ericsson rör sig på kvalitativa nivåer minst lika höga som sin gäst. Titelspåret är en komplett tillbakalutad popsingel, med en elegans som när Lustans Lakejer hade Roxy Musics Avalon som stilikon, och ännu mer så låter sentimentala Rötterna sitter djupt i jorden med den estetikens drömska gitarrer, nattklubbssaxofoner och loja rytm.
Lekar och lögner sneglar åt samma eras östasiatiska estetik, med blinkningar åt Japan och Visions of China och med popkvaliteter som även här skulle motivera att släppas, radiospelas och uppskattas som singel.
När han gjorde enklare snabb 80-talspop på sitt debutalbum kunde det ibland vara ett snäpp för banalt för att vara riktigt bekvämt, men här håller han balansen perfekt när han tolkar Ratata i den intensivt folkparkshittiga Vild. En ännu större hit är Attention Span, som står lika självsäkert intill såväl A-Ha som Reeperbahn och som ståtar både med snygga dub-effekter (!) och med ett oantastligt saxofonsolo.
Mina läsarsånger är ännu snabbare, och den är minst lika mycket en hit med ett driv som ett James Bond-tema, en hård Scoccogitarr och ett frisinnat Aladdin Sane-piano i Max Lorentz produktion. Bowies betydelse för Anders Ericsson är lika påfallande i Salvatores popdisco som har samma självsäkerhet som Bowie i Philadelphias Sigma Studio 1974.
Mina formativa år är ett album utan svackor, och även i långsammare och allvarsamma stunder som Mera lik mig självoch inte minst den episka avslutningen Glöm mig, Luleå är Anders Ericsson gedigen och komplett.
Så veteran Anders Ericsson än är på den svenska musikscenen är det med Mina formativa år han till slut är framme på riktigt. Allvar, personlighet och idel klockrena hits – det är Svart Tulpans alldeles strålande andra album.
