Fokus Musiks chefsredaktör antyder att det funnits en tid då Pete Yorn hade betydligt vassare verktyg i sin musikaliska verktygslåda. De har i så fall slöats ner rejält genom åren, för den generiska emo-rocken på All The Beauty har svårt att väcka någon reaktion.
Tempo, harmonik, arrangemang, röstläge och tematik är till förvillelse likartade albumet igenom. Man får inte direkt lust att lyssna närmare på Yorns texter när allt låter så slätstruket, men om man ändå gör det finns det ändå inte mycket där, utöver klichéer om relationer och minnen.
Samtliga låtar på All The Beauty hade passat perfekt i den lökiga tv-serien OC på 00-talet, där den töntiga karaktären Seth hade bränt Yorns låtar på en bland-CD för att hoppas framstå som djup i någon söt tjejs ögon, och Pete Yorn känns ungefär lika utstuderad i sitt skapande. En modellsnygg kille som tar upp musiken för att framstå som mer intressant och få chans på de allra snyggaste och kreddigaste tjejerna, som Scarlett Johansson.
Det finns ingenting frånstötande på All The Beauty, och Trains är ganska maffig med sina Nirvana-melodier i möte med folkiga slingor och brottarrefräng. Hela skivan låter snyggt och polerad, men ack så slätstruken – ingenting sticker ut, och Den som föredrar karaktär och originalitet har inte mycket att hämta i All The Beauty.
