Med sina tre tidigare album har Josaleigh Pollett från Salt Lake City hunnit skapa en buzz och bland annat öppnat för St Vincent, och det är lätt att se kopplingen både i det naturliga och fjäderlätta anslaget och det omedelbart personliga och attraktiva i deras respektive arty musikskapande, även om uttrycken är väldigt olika.
If I Let It Quiet vill undersöka idéer om att dämpa bruset från omgivningen, från alla intryck och från det egna tanke- och assocationsflödet. I singeln Like a River, inspirerad av Paul Simons Peace Like a River, prövar Josaleigh Pollett att sätta sig på flodbanken för att få lugn, bara för att slås av insikten om flodens ständiga slumpmässiga och naturlagsstyrda komplexa processer och flöden.
Det speglas i ett sound som har mjuk och vänlig singersongritervisa som grund, naturligt mild och vackert avslappnad. Men överallt finns lager av elektroniska detaljer och mer eller mindre subtila ljudflöden som å ena sidan går att rationalisera undan och betrakta som bakgrundsbrus och å andra sidan stjäl all uppmärksamhet om man börjar fokusera på dem. Det illustrerar skivans tema på ett mycket effektivt sätt, och måhända ADHD:s essens, och är ingen negativ upplevelse.
Josaleigh Pollett har producerat albumet tillsammans med tillsammans med långvariga samarbetspartnern Jordan Watko som gjorde arbetet krångligt genom att flytta till Japan mitt i processen. Kanske har det bidragit till de varierande karaktärer av störningar och brus som finns på If I Let It Quiet. I We All Got It Right armbågar sig ett uppmärksamhetssökande elektriskt grungesound för en liten stund in innan Josaleigh Pollett kan skärma av det, och när elektroniken tagit över ljudbilden helt i Escape Routes återstår bara flykten.
