Intressanta musiker från Kanada var länge en raritet, och de enda vi på rak arm kunde räkna upp var Neil Young, Joni Mitchell och nån jobbig typ som drömde sig tillbaka till sommaren 1969. I dag hittar man bra kanadensare i varenda buske.
I Värmdös skogar till exempel, där bor Richard Reagh. Med sina mailade mp3:or, ep:s och idoga gigande under flera år har han väckt nyfikenhet och lycka lika mycket hos electronicapubliken som i indiekretsar. Richard Reaghs älskade meccanolåda består till lika stora delar av elektroniska och akustiska byggdelar, och när en kör, en blåssektion eller någon vilsen violinist knackar på stugdörren får de gärna vara med och leka. Brottstycken av evergreens och discohits viner förbi så snabbt att man knappt hinner blinka, och någon gång blir collagen med ihopklippta hummanden, visslanden och riff för flamsiga.
Men oftast håller det ihop förvånansvärt bra, särskilt när Richard Reagh tillsammans med grannen Montt Mardié letar efter Becks slackerliv i Nackas bostadsområden på den sprött käcka singeln Boo Backe. Samarbetet med El Perro Del Mar i hemlandsblinkningen Hangin’ on a Limb, förmodligen den mest avskalade och vackraste Neil Young-cover som någonsin spelats in, har redan cirkulerat i mer än ett år, men vi får inte nog. Den vill vi göra elektroniska snölyktor tillsammans med hela den här vintern också.
(Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden)
