Precis som alltid närmar man sig ett nytt Ian Brown-album med åtminstone skuggan av ett hopp. Ska det här vara tillfället när han får till en groove igen, när han fixar några melodier som påminner oss om varför Stone Roses första album är så fantastiskt?
Precis som alltid hittar man till en början uppmuntrande fragment av sådant, här i By All Means Necessary och en cover av folkdystropin In the Year 2525. Men precis som alltid tvingas man sedan besviket konstatera att det var just fragment, att försöken att uppgradera till dagens klubbrytmer faller platt och att det inte blev någon resurrection den här gången heller.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
