Med textrader som ”Nä, vem fan vill bli löneslav” hade det kunnat vara en elak parodi på hela den svenska musikrörelsen. Men Richard Schicke och Björns Vänner – vars gemensamma nämnare tydligen är bekantskapen med en Björn Ericksson, därav namnet – är inget skämt.
Med omkväden som ”Vad vet du Jan Stenbeck om min sexualitet?” och en kör värdig MNW-staben på Hoola Bandoola Bands Stoppa matchen lyckas Björns Vänner göra riktigt kul pop. Det är mer avslappnat humoristiskt än Dr Kosmos, mer politiskt korrekt än Dungen, tusenfalt mer spännande än Johan Borgert och mindre studentikost käckt än David & The Citizens – vars sångare är trummis här.
Försiktigt kikar Musikens makt, kpml(r) och Mah Jong-kläder fram ur garderoben, och till och med Robert Aschberg letar efter gamla medlemskort i sina byrålådor. Det enda som fattas för att vi skulle vara helt säkra på att vi befinner oss i Pildammsparken 1976 är Göran Skytte på dragspel.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
