Varför skriver Nöjesguiden så lite om hårdrock, undrar sorgsna långhåriga då och då i mail. Här är svaret. Därför att så stor del av hårdrocken i sina ursprungliga former har gått från att vara spännande, nyskapande och provocerande till att vara skrattretande och klichéfylld till att enbart vara korkad, dålig och halv- eller helfascistisk.
Blackie Lawless lyckades få uppmärksamhet genom sexism och blod redan för 20 år sedan. Det styrde undan uppmärksamheten från det faktum att hans musik redan då var totalt ointressant och talanglös, särskilt i jämförelse med andra skräckrockare som Alice Cooper eller Alice Cooper Manson d.y.
Nu har mannen gjort en ny skiva inspirerad av det faktum att amerikanska soldater i Gulfkriget gick ut i strid till tonerna av gamla Animal (Fuck Like a Beast). Hos en person som Blackie Lawless orsakar sådana rapporter inte Ågren, självrannsakan eller desperation utan stolthet, och lockar honom att spela in ytterligare en bunt klyschor och förolämpningar mot den mänskliga intelligensen.
Dying for the World hade inte varit sämre och mindre intelligent om George W Bush hade sjungit och Tipper Gore skrivit texterna.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
