”I was twenty-one years when I wrote this song, I’m twenty-two now, but I won’t be for long.” Så inleds A New England, och det är den smartaste textrad man kan föreställa sig. Så subtilt och så till synes banalt, och just därför så genialt. Smaka på orden och fundera en stund, och upptäck självmotsägelsen. En mer genial inledning på en sång går inte att skapa.
Medan vi försöker lista ut hur gammal Billy Bragg faktiskt var när han skrev texten till A New England kan vi också passa på att konstatera att det inte bara är en av de smartaste inledningarna, utan att det dessutom är en av de smartaste poplåtar som har skrivits, period. Men hur bra Billy Braggs original än är får det se sig frånsprunget av Kirsty MacColls snabbare version, med en extra vers specialskriven till henne. Den är så bra att … att … att … Nä, jag blir stum, jag äger inte ord att försöka skildra det. Hjälp mig någon.
Ska vi rabbla hits måste samarbetet med The Pogues på Fairytale of New York nämnas i nästan samma andetag som A New England. Det är fortfarande den enda julsång som vi blir glada över att höra i varuhusets högtalare framåt lucia. Men CD-lådan From Croydon to Cuba: An Anthology (EMI) visar att Kirsty MacColl hade mycket mer att erbjuda. Med långa avbrott för barnafödande, politiskt arbete och resor i Sydamerika gav hon oss en strid ström nästan lika fina sånger, från underbara förstasingeln They Don’t Know 1979 ända fram till sin tragiska död, överkörd av en båt utanför Cozumel i Mexiko, år 2000.
Fem fullängdsskivor hann Kirsty MacColl med. Den första, från 1981, är fullständigt olyssningsbar med sin platta syntetiska 80-talsproduktion, och den upptar tyvärr merparten av den här antologins första CD. Men resten av boxen är oantastlig, särskilt hennes revansch med Kite åtta år senare. Med hjälp av Johnny Marr, som hon samarbetade med betydligt längre än Morrissey gjorde, lyfte hon The Kinks Days till sina vackraste höjder, återbesökte The Smiths You Just Haven’t Earned It Yet, Baby och charmade halva Nashville med sin feministiska britcountry i Don’t Come the Cowboy with Me, Sonny Jim!
På nästa skiva fanns inte bara Johnny Marr utan också nästa Morrissey-gitarrist, Mark E. Nevin. Den smart titulerade Electric Landlady hade raptyngda men ändå inte oävna Walking Down Madison och fina latindoftande My Affair. Ett par skivor ytterligare följde, även om Kirsty ägnade 90-talet åt politiskt arbete åt socialisterna hemma i England och på Kuba.
Lustiga fans hann hon skaffa sig. Morrissey var en, och hans idé var att följa upp hennes stöd på både Smiths-låtar och solospår med en liten finstämd duett. Men något annat kom emellan, kanske hennes vänskap med Johnny Marr, och hans förslag på en cover av Lou Reeds Perfect Day fick till slut realiseras med Evan Dando i den manliga huvudrollen i stället. I Sverige hjälpte hon Anni-Frid Lyngstad med både låtar och bakgrundssång, men när både Lill-Babs och Elisabeth Andreassen sjöng in svenska översättningar av hennes låtar blev det rent löjligt. Särskilt när den senare inte bara lyckades slakta pubrockabillyn i There’s a Guy Works Down the Chip Shop Swears He’s Elvis utan dessutom översatte ”chip shop” till ”Konsum”.
Som alltid när man inte satt ihop antologin själv fattas några favoriter. Var är till exempel den dråpliga Treachery, där Kirsty ägnar sig åt publikstalking eftersom hennes fan har hittat en ny favoritsångerska, och varför finns det bara några exempel på hennes inhopp bakom Jona Lewie, Morrissey och framför allt Tracey Ullman? Det får vi råda bot på. Men med From Croydon to Cuba: An Anthology i hörlurarna råder ändå ingen tvekan om vem som är och förblir pubpopens drottning och en av Englands allra finaste sångerskor.
Andra bra återutgåvor just nu:
Elvis Costello, aka The Costello Show, King of America – Deluxe Edition (Edsel/import)
Halva bandet kom med erfarenheter från både Gram Parsons och någon annan Elvis band, och det bidrar till att King of America fortfarande är Costellos mest lyckade americanaskiva. Indoor Fireworks och en långsam och tät version av Nina Simones Don’t Let Me Be Misunderstood var höjdpunkterna då, men kompletterade med en proppad CD av demos, outtakes och livespår får de konkurrens. Från tombolaturnén får vi en drös covers, Dan Penn, Dave Bartholomew och Waylon Jennings, men det är de djupt sorgsna solodemon av I Hope You’re Happy Now och en omarbetad Deportees, inspirerade av lika delar Jimmy Reed och whisky, som gör den här utgåvan till ett av de allra bittraste skilsmässoalbumen. Ever.
The Bureau The Bureau – Deluxe Edition (Warner)
När medlemmarna i Dexys Midnight Runners tröttnade på sin diktatoriske ledare och tillika karismatiske sångare bildade inte bara den smarta blåssektionen utan så gott som hela bandet The Bureau i stället. Deras enda fullängdsalbum, här med en extra live-CD dessutom, släpptes enbart i Kanada, eftersom det var uppenbart att utan Kevin Rowland var det här gänget inget annat än en smart blåssektion, utan riktning och utan vettig sångare.
Ian Hunter Ian Hunter – 30th Anniversary Edition (Columbia/Sony BMG)
Flera år senare började duon kalla sig det mer rättvisande Hunter Ronson, men redan på Ian Hunters första skiva efter att ha lagt ned Mott the Hoople hade han i alla väsentliga delar format en duo med gitarristen Mick Ronson. Vid det laget var det uppenbart även för Ronno att solokarriären efter att David Bowie tröttnat på hans sällskap aldrig skulle ta fart, och revanschlustan lyser igenom i både Mick Ronsons produktion och gitarrer. Även om tradrocken ibland är en aning trevande vägs det upp av den storslagna tillrättavisningen av en hedonistisk rocksångare, är det inte Bowie ändå, i Boy, programförklaringen Shades Off och en av glamboogiens största stunder i Once Bitten, Twice Shy.
Melvins Mangled Demos from 1983 (Ipecac/Border)
Vi vet hur mangelpunk låter, och vi vet hur demos låter. Eftersom Melvins var Kurt Cobains absoluta favoritband finns det fortfarande människor som tycker att en samling obetitlade mangelpunkdemos och glada replokalsgräl om vem som åt vems Happy Meal, med gott om könsord, är en kul idé.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
