Ibland behövs verkligen inte mer än ett sketet rännstensrockband med stjärnor framför ögonen och mer attityd än skicklighet. Ibland behövs bara en skruttig gammal analog studio och inga fler förebilder än Small Faces, The Heartbreakers och The Libertines (om ni nu absolut måste ha ett lite mer aktuellt namn). Ibland är det enda som krävs att någon likt Peter Perrett obstinat släpigt skrålar självdestruktivitetens lovsånger. Ibland är Cheap Time just vad man längtat efter.
Ursprungligen publicerad i Nöjesguiden
